2003 var ett år med kraftiga svängningar och snabba puckar. Tullinges vara eller inte vara pendlade väldigt under våren och likaså Blackrace vara eller inte vara i Stockholm.

Enligt politiska beslut ska Tullinge lämna plats för bostäder, vilket man i sig kan acceptera om det funnits en vettig plan för det. Som det ser ut nu har tre av fem större hyresgäster på fältet kastats ut, men en av dom, flygklubben, blir kvar till september 2004. Här är det Vasallen AB som säger nej till att fältet ska få nyttjas fram till att det grävs upp för gott. Jag har mycket svårt att se logiken i det. Det positiva som hänt i år är att Blackrace har hjälpt "oss" in i korridorerna bland beslutsfattarna och vi har tagit stora kliv mot en permanent bana.

”Men Bilsport körde ju En dag på strippen på Tullinge?!” Bakom det låg en stor portion kohandel. Vasallen AB är ju ett stort bolag som är verksamt i städer över hela Sverige. Uppenbarligen fanns det ryggar att klia på något håll. I skrivande stund så vet vi att Peab ”håller på och köper” F18 Vasallen AB (Tullinge). Det är en omfattande affär som tydligen hållit på snart ett år. Hur detta påverkar ”vår” situation är ännu oklart.

Att få igenom Blackrace var inte heller så lätt, in i det längsta sa Stockholms Stad nej, men med hjälp av Polisen fick vi möjligheten till en provverksamhet. Första rejset kördes inofficiellt i Värtahamnen den 28:e maj för ge arrangörer, polis och politiker en mjukstart. Samtliga medlemmar i Lazzat MK bjöds in för att köra, samt ett par ekipage till. Efter lite hattande med politiker så gavs vi i juli tillstånd att fortsätta sommaren ut. Sju race till blev det, mest i Akalla och Jordbro med ett snitt på över 90 bilar vid varje race.

Utan tullinge, och med Blackrace som bara tillåter besiktade bilar över 7.5sek på 201m så fanns det ingenstans för de snabbare tävlingsbilarna att ta vägen. Inte heller bjöds det på någon tävling, eftersom både Blackrace och En dag på strippen enbart är tidkortskörning.

Detta drev fram två saker: Birka cup och Stockholm Open. Birka var en cup på 5 deltävlingar som i början lockade ett 50-tal bilar, men deltagarantalet sjönk till ett 30-tal bilar i övriga deltävlingar. Stockholm Open dök upp på gatan igen, efter att ha gått på bana sen 1993. På klassiskt vis var det samling i Ropsten och shellmacken där sålde en hel helgs omsättning på ett par timmar. Majoriteten av deltagande bilar i Stockholm Open hade nog aldrig sett en besiktningshall.

I Stockholms periferi hände det ett par saker som är värda att nämna. En föreningsalians har fått arrendera Lunda flygfält av Östhammars kommun under 2004 och 2005. Två evenemang kördes under aug och sep, ett 402m test&tune samt en konbanetävling. Både bil och motorcykelklubbar får samsas om fältet, och som det ser ut nu så är det bäddat för bra racing.

Björkvik hade ett par evenemang och det är en bana med stor potential. Problemen med nya banor som Lunda och Björkvik är dock flera; greppet, att lära publiken att hitta dit och lösa logistiken på plats med depå, publik, retur osv.

Många trender har skapats under året. Det har blivit enormt populärt att importera 10-15 år gamla högerstyrda bilar som aldrig sålts i Sverige. Under senare år så ska alla ha ett eget forum på webben. Det öppnas ”speedshops” i vartenda garage. 2002 skulle alla ha ett eget racecrew. 2003 skulle alla ha en egen motorklubb.

Den trend som jag trodde stenhårt på, men som totalt verkar ha uteblivit, var kit-car byggandet. Jag var övertygad om att Ultimagängets framfart skulle inspirera fler i garagen. Kanske kommer det en liten våg när dom får ut sina bilar eller så uteblir det helt. Själv är jag enormt sugen på en korsning mellan en Radical och en Ultima – men tiden för ett sådant projekt finns inte.